Konstigt och fantasilöst
Runt om i landet börjar kommuner nu dra in på funktionsnedsatta människors kontaktpersoner, dvs de personer som ska stå för den sociala delen av det vi i lagstiftningen kallar goda levnadsvillkor. Vad man från kommunernas sida hävdar är att de som blir av med sina kontaktpersoner ändå erbjuds goda levnadsvillkor, och att det sociala är något som personalen i gruppbostäderna ska stå för. Ungefär så. Och så minskar man på kommunens utgifter några kronor. Inte särskilt mycket, för det är inga stora ersättningar kontaktpersonerna får.
Jaha, men är det så konstigt att man gör så här, kan man undra, kommunerna har ju inte hur mycket pengar som helst. Ja, det är både konstigt och fantasilöst. Konstigt för att det faktiskt inte handlar om stora pengar och fantasilöst för att någon börjar och fler hänger på, som en flock. Som om alla plötsligt verkar tycka att det är helt logiskt att göra så och därför en bra idé. Som att ”varför har vi inte tänkt på det här tidigare”?
Själv får jag den där känslan av att man letat och letat efter sådant man kan tänkas dra in på, och därefter konstruerat skäl till att göra det, och först i efterhand kan motivera det hela. Det påminner mig om när jag har fått mina barn.
Det första barnet kom 1989. Då låg de nyfödda bebisarna i en bebissal och sov. För viktigast var att de nyförlösta mammorna skulle få vila, vilket man också fick. Sköterskorna kom in med bebisarna när det var dags för mat. Mammorna förväntades stanna på BB i åtminstone tre dagar, gärna längre. Inte stressa, ta det lugnt bara.
Fyra år senare, när det var dags för det andra barnet, jag då var det helt annat som gällde. Då var det viktigaste helt plötsligt att mamma och barn lärde känna varandra fort som sjutton, dvs bebisen skulle inte sova i sovsal utan bredvid sin mamma. Tillsammans med ett antal andra mammor och bebisar i samma rum. Inte så mycket vila där inte, för det var inte så viktigt. Och inte skulle man stanna på BB för länge, för nej, det var helt plötsligt inte bra. Hem fortast möjligt var det som gällde, för att få lugn och ro i vardagen. Ett dygn efter förlossningen sparkade de nästan ut både barn och mammor. Det är för allas bästa, sa man dessutom.
Av: Redaktionen, 2010-05-26 15:31
Kommentarer
Willy Engebrethsen:
Att handläggaren som bemödat sig om att finna skäl till avslag skulle vara behjälpliga med att överklaga sitt eget beslut finner jag inte som trovärdigt.
Den diskriminerande tillämpningen av LSS många av Sveriges kommuner tillämpar är rättsvidrigt men så länge ingen myndighet går in och agerar så kommer det att fortsätta.
Handläggarna som borde stå på “brukarnas” sida visar, enligt mina erfarenheter från Falkenbergs kommun, brist på mod att tolka och tillämpa lagstiftningen enligt lagens mening. Man följer de politiska direktiv som i princip handlar om att hålla budgeten är viktigare än att följa lagen.
Det första stora hindret för att få ett stöd man har rätt till är många gånger handläggaren. De handläggare som visar förmåga till empati och tolkar lagen som det är tänkt blir inte långvariga på sin tjänst.
Det som händer i Sveriges kommuner i dag är ovärdigt ett demokratiskt land och tenderar att återinföra den människosyn och omsorg som tillhör en förgången tid.
Tyvärr är det alltför få som verka bry sig.
Rättsombud FUB i Halland
Annika:
Det jag reflekterar över är varför man inte kan umgås med personer med funktionsnedsättning utan att få betalt? Är inte det kränkande om nått?
Mange:
Annika.
Om jag hade ork så skulle jag ge dig några riktigt saftiga exempel på kränkningar mot personer med funktionsnedsättningar, men ditt inlägg är så infantilt jag avstår. Historien är fyll av kränkningar, den ena vidrigare än den andra. Kränkning har flera närliggande betydelser såsom att förolämpa, förödmjuka, vanära, smäda våldföra sig på. Tycker du själv att ditt inlägg i debatten håller någon adekvat rimlig nivå?
Mange:
Malmö har visat sig vara en icke rättssäker kommun, där rätten till stöd och service enligt LSS beror på vilken stadsdel man bor i. Det är en tolkningsfråga gällande lagtextens följande sju ord; Att behovet inte tillgodoses på annat sätt. En av Malmös tio stadsdelar är uppenbart mer benägna att tolka dessa ord som att personal på boenden kan tillgodose det som Kontaktpersonen tidigare har tillgodosett, det vill säga en medmänniska och vän. I övriga nio stadsdelar är man rörande överens om att boendepersonal omöjligt kan tillgodose detta.
Om man drar det till sin spets så bör man kanske till och med uppmana föräldrar till barn med funktionsnedsättningar att se över i vilken stadsdel de bor och eventuellt överväga att flytta till en annan, för att öka barnens möjlighet till bästa tänkbara livsvillkor den dagen de flyttar hemifrån.
Färska domar vittnar om att kommunerna ofta ”får på tafsen” i de fall som överklagas och min rekommendation blir således: Om ditt beslut gällande Kontaktperson dras tillbaka eller om du inte blir beviljad insatsen Kontaktperson- ÖVERKLAGA BESLUTET! Detta hjälper säkert din LSS-handläggare dig med…